Dansbandskampen, bröllop och EMD

Mycket som händer nu. jag har fått praktik som kameraassistent på Dansbandskampen som produceras av Baluba och kommer vara upptagen med det varje lördag som det sänds på TV. Håller du utkik kanske du kan skymta mig på dansgolvet där jag försöker hålla dansande par borta från kamerasladden. Vi är ute och filmar mycket på skolan. Dagarna efter redigerar vi och lär oss arbeta i Avid Media Composer. Det är kul men är upptagen väldigt många kvällar, det är lite jobbigt. Imorgon ska jag på studiebesök på Viasat helt själv inför eventuell praktikplats där nästa år. Ska bli väldigt spännande! Den här helgen fotade jag mitt sista planerade bröllop för i år och det hölls i Göteborg så jag åkte dit över dagen. Där fotade jag Maja Wennerstrand och Patrik Dehlfors inför och under vigseln, de var hur vackra som helst. De vigdes inne i Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Det är som ett växthus kan man säga med massa palmer, jättevackert. I söndags hade jag tänkt redigera alla bröllopsbilder som jag borde fixat för längesen, men jag kom inte till skott så tidigt som jag hade velat. istället blev det Mediamarkt med Mats, Johan och Frida. När vi hängde på varuutlämningen kom Mediamarkts egen helikopter med EMD i lasten. Skitkul att se, vi stod typ 15 meter från helikoptern när den landade, det blåser faktiskt lika mycket som på film, jag höll på att blåsa bort, skitcoolt! Men jag kom hem till slut och idag efter skolan gjorde jag klart bröllopen. Nu ligger de på CD i varsina vadderade kuvert som ska iväg med posten imorgon. Idag och igår redigerade jag tre bröllop; Emma & Pelle Joelsson, Emma & Emanuel Tjus och Maja & Patrik Dehlfors. Här kommer lite bilder från deras fantastiska dagar!

Du väntar bussen?

Mina nya favoritfarbror: han väntade på sin kvinna som var på svenskalektion på komvux. Han kom från mellanöstern, men jag minns inte vart exakt. Han hade varit i Sverige i 40 år och talade perfekt svenska förutom att han hoppade över en del ord i vanliga meningar till exempel: Du väntar bussen? Men de orden sa han perfekt, ascoolt :) Tumbas coolaste invandrare!

Cirkusmie!

Idag har jag varit ledig från skolan eftersom vi var på fotboll igår, skön grej att få ledighet för! Mer av sådant!

Har inte hunnit göra allt jag tänkte idag men jag har i alla fall börjat med bedömningarna av fotoklubbens månadstävling där jag är jury, fixat stolar och köpt färg, fotat och spelat spel med Cirkusmie.

Livin' the [STHLM]

Har inte varit aktiv på ett tag, me be sorry.

För en dryg vecka sedan flyttade jag till storstaden, närmare bestämt förorten Tumba utanför Stockholm. På veckan som gått har jag hunnit med mycket, förutom att ha träffat min underbara Mats varje dag har jag gått i skolan där jag läser till livesändningsspecialist inom TV, det är urkul!

I fredags och lördags sjöng jag med Mats i kyrkan, det var verkligen jätteroligt även om jag tyckte det var jobbigt att stå på scenen och sådär.

Igår var jag på studiebesök med klassen. Vi var på fotbollsmatch på Stockholms station DIF-ÖIS och Djurgården vann med 2-1. Vi var inne i OB-bussen där bildproducenten och hans medarbetare sitter och bestämmer vilka bilder som ska gå ut live till tv-apparaterna. Matchen sändes på Canal +.
Vi träffade tre fotografer, två som kör närbildskamerorna och är bland de bästa fotograferna i världen inom sport (när jag skriver fotograf menar jag inte stillbildsfotograf utan rörliga bilder) och en anann cooln snybbe som körde Steadicam. Han behövde grippare, folk som drog sladd åt honom medan han sprang längs med planen, så han haffade tre snubbs från klassen och så drog de kabel hela matchen, oväntat och kul. Jag tog med mig kameran och fotade och filmade dels de vi träffade men också under matchen från DIF's klack. Sjukt med stämning alltså. Vågade nästan inte fota, tänkte att jag kanske kunde dö eller få kameran krossad.

Nu håller jag på med bedömning av fotoklubbens bilder där jag är jury, det är galet roligt men svårt att ge kritik, jag vill inte göra människor ledsna. Hoppas de förstår att det bara är vad jag tycker och inte lag liksom.

Förbereder mig inför ett bröllop som jag ska på om två veckor, redigerar bilder från två andra bröllop och gör även iordning det sista i min utställning till konstnatten i Falköping som ni inte får missa! Kommer ha utställningen i Collegium Park/gamla sjukhuset i Lilla Teater-delen. Jag kommer inte själv kunna delta men gå dit och kika och skriv något i min gästbok!

Mycket som händer framöver, men ska försöka hålla igång bloggen med vad som händer och tankar och sådär. Kommer nog upp lite bilder antingen idag elelr senare i veckan också!

Hannahwords

Begravning = lämnat det bakom sig?

Igår var det begravning för farmor. Min roliga skämtsamma farmor. I somras när hon bodde på ålderdomshemmet följde mamma henne från matsalen till hennes rum medans hon gick med rollatorn. På vägen är det en lång korridor och farmor stack iväg som ett skott trots att hon hade varit trött det senaste. Mamma utbrast "nu blev det fart på dig" varpå farmor svarade "vänta bara tills jag kommer ut på raksträckan".

Bara för att begravningen nu har varit och farmor snart ligger som aska i en urna bredvid farfar betyder inte det att jag bara kan lägga sorg och minnen åt sidan. Begravningen är för mig däremot ett avslut i annan bemärkelse.

Jag fick träffa farmor ett par timmar efter hennes död, en Hannah i ovårdat, slitet och tårögt skick. Men nu fick jag på riktigt säga adjö och tacka för den tid jag fått ha med henne och glädjas åt hennes hemfärd till himlen som jag vet att hon längtat efter så länge.

Jag är ledsen och sorg finns kvar i mig, men farmor kommer inte tillbaka och faktum är att jag tror inte hon vill tillbaka heller. Nu är det min tur att gå i hennes fotsteg, lära av mina misstag, växa upp ordentligt och göra allt som följer med det. Och det är hennes tur, att efter ett hårt arbetande liv, få frid och vila hos den Evige guden.

Men jag tror inte farmor hade velat att jag skulle gå runt och gräma mig över hennes död och liksom vända mig in i mig själv, den tiden är förbi det har jag gjort och nu är farmor snart jordfäst.

Begravningen kändes som en skön avslutning och ett definitivt farväl. Fastän att det var min första begravning kunde jag sitta med ett leende på läpparna och skatta mig lycklig att jag haft någon som henne i min närhet under min uppväxt.

Farmor, vi ses igen!