Me the musician.

Nu har jag gjort något av mitt liv. Gjort en låt till farmor. Tänker inte sjunga den för er för jag är dödsförkyld och dessutom funkar inte photobooth eller iMovie som det ska med inspelning. Här kommer texten i alla fall. Älskade Anna-Lisa.

All those good memories
will not pass me by with ease
Oh I loved you so
grandma why'd you go

you wore your flowery dress
we gatheres around you
we we're all in such a mess
now what will we do

Dad said goodbye with tears in his eyes
he bowed down at your bed
took your hand and then he sighed
everything was already said

bursting out in tears
it would'nt stop
keept going on, streaming down my face
it was all, all, it was all for you
but you remain cold

your thin hands folded so beautiful
flowers between your fingers
look at your life it was so wonderful
your heart stopped beating but my heart lingers

never again will I go
home to you
oh I'll miss you so
someone tell me what to do
please tell me you'll miss me too

näsan rinner.

Bah.
Ligger/sitter hemma och är förkyld. Allt jag vill göra för tillfället är att srkiva musik och dikter men det orkar inte mitt huvud med. Förkylningen beror nog delvis på Mats som kom dragandes med den förra veckan och delvis på min och Saras färd ut i Bergsjöns vatten.. Det var svinkallt och efter 40 minuter i vattnet var det riktigt kyligt.

Döden kommer med mycket känslor.

Måndagen den 2010-08-16 Dagboken berättar.

Äldreboendet ringde. Farmor är dålig och ska vi hälsa på henne ska vi göra det nu sa de. Så det är vad vi ska göra. Snart åker vi in till farmor. De tror inte hon klarar dygnet, vad gör man då? Jag har aldrig förlorat någon. Hur reagerar man?

När jag var hos farmor i förrgår vet jag inte ens om hon kände igen mig eller visste att jag var där. Hon bara kollade på mig med gråblåa ögon och drogad blick. När jag skulle krama henne hejdå kved hon för att det gjorde ont i kroppen. Kände mig jättehemsk. Har varit en del smärta och sådär det sista så hoppas hon får en fin färd till sin himmel. Äntligen får hon träffa farfar igen.

Jag antar att det finns mycket negativt. Men jag måste försöka se det positiva. Dock är det svårt när tårarna bränner på insidan ögonlocken. Det får väl vara så jobbigt och negativt som det är. Måste ta itu med det först, innan jag kan vara glad igen. Min mormor, morfar och farfar dog allihopa under 1,5 års tid, men det var innan jag fanns.

Känns konstigt att veta; imorn är min farmor död. I jordelivet får jag aldrig träffa henne igen efter idag. Så väldigt konstigt att leva sig in i.

2 timmar senare

Så. Mamma och pappa åkte in tidigare än mig och Patrik. Jag installerade nytt operativsystem. Under tiden jag gjorde det hann min farmor Anna-Lisa att dö. Känns som om jag borde ha varit där.
Så fort mamma ringde åkte vi in och inom en timme var alla pappas syskon där och alla mina syskon. Tillsammans gick vi in till farmor. Hon var klädd i sin finaste klänning med blommor i sina knäppta tunna händer. Vi läste Psaltaren 23 och sjöng Blott en dag. Efter Gud som haver gjorde vi våra personliga avsked.

Jag tyckte det var fruktansvärt skrämmande att se henne. Hon var så livlös. Men det såg ut som att hon sov. Jag kupade min hand och lade den vid hennes huvud och formade ord till bara henne.

Det var hemskt att se de andras avsked. Hemskt och fruktansvärt vackert. Se hur människor säger farväl till någon som funnits med dem så länge de kan minnas, i vått och torrt med kärlek och öppna armar. Hur säger man hejdå till en sådan person? Jag tror pappa och hans syskon har mycket sörjande kvar, sånt som vi alla har och inte låter någon annan se.

Men det var det bästa det som hände. Hon hade levt ensam i 25 år och undrade hur länge hon skulle behöva vandra på den här jorden. Dessutom hade det inte varit ett värdigt liv att ligga i en säng på ett äldreboende utan att ha ork att prata eller röra på sig. Farmor var värd att komma hem till Pappa Gud och sin älskade Artur.



Idag fotade jag Sara Bajelvand som kom hit från Göteborg för att hänga med mig. Min goodie-girl, Sara. Med de bilder jag lagt upp i samband med historien om farmor vill jag visa vad jag känner när jag tänker på min farmor; saknad, längtan, sorg och förståelse.
De är svartvita med en lila toning som symboliserar att även om farmor har dött och det är jobbigt nu, väntar en morgondag som med värme vill innseluta mig i sitt ljus.

Farmor jag älskar dig, Hannah

Sista arbetsdagen

Veckan, eller faktiskt hela tiden, på FT har gått väldigt snabbt och lätt. Det är ett skönt arbete; ibland stressigt men långt ifrån ofta. Det beror på hur man lägger upp sitt arbete. Det är frihet under ansvar. Vi har nästan aldrig deadlines som reportrar utan man har ett par jobb om dagen och oftast hinner man klart med dem samma dag eller dagen efter, om det är bråttom får man veta det innan så hinner man lätt klart. Jag måste säga att jag har trivts fruktansvärt bra.

Morgonen började toppen med ett uppmuntrande mail från en familj jag porträtterade till familjesidan, sen blev det bättre med uppmuntran från ett annat håll då en killes (som jag porträtterade) chef ringde och sa att jag skrivit den bästa artikeln han läst någonsin men det allra bästa var när chefen kom in och sa en massa bra och uppmuntrande saker.

Det är verkligen ett jobb jag trivs med. Har haft superbra arbetskompisar den här sommaren. Kommer faktiskt sakna FT den här gången! Superkul att få så mycket publicerat också!

Tack Falköpings Tidning för sommaren!

redigerar inpå småtimmarna

Just nu börjar folk bestämma sig för vilka bilder de vill ha redigerade från sommarens jobb... så det blir mycket på en gång. Men det är jag tacksam för, ju mer jag har att göra nu, desto mindre när skolan börjar om en månad!

Just nu ska syskonen Frölins bilder som ligger framme i Ps för att redigeras och levereras. Här kommer ett par smakprov från mitt nattjobb :) Nu ska jag sova!

Holga Holgersson har fött fram sina första barn

Min vackra gula, blå och rosa kamera, Holga Holgersson, har nu fått sin första rulle framkallad. Den var skitkass! Fick betala 150 kronor för framkallning, kontaktkarta, scanning och bilder digitalt på skiva. Har någon ett billigare alternativ så säg gärna till!

Det finns dock några bilder jag gillar så jag lägger upp dem. Kan för övrigt säga att jag bara hittade 120 mm färgfilm med ISO 100 och kaaaan ha varit lite optimistisk med ljuskänsligheten. Alla negativ var typ för mörka, men vad finns det som inte photoshop kan hjälpa?

Projektet fotona kommer från är då jag med en lekfull kamera fotar platser från min barndom som har betytt mycket eller som är roliga minnen.

De två första bilderna är helt klart mina favoriter. Den första visar den gamla ishockeyrinken, som inte längre är i bruk, där jag åkte skridskor när jag var liten. I den andra bilden är det den blåa bilen som har fokus. Den har stått där så länge jag kan minnas! Syns lite dåligt på bilden men titta noga så ser du hur mossa växer runt bilen.