Meningen av positivt?

Kring bordet hemma hos Mats mamma, underbara Tina, uppstod i lördags en intressant diskussion om vad innebörden av positivt egentligen är. Jag antar att det måste stå i relation till handlingen och förändras med den.

Men till exempel om man testar sig för någon sjukdom säger de att provresultatet är positivt om man bär på den befarade sjukdomen. Men det är ju inte alls särskilt positivt för personen som får meddelandet, snarare otroligt mycket negativt. Vi kom fram till att när något är positivt är det ett jakande svar eller någonting som kommer med förändring mot hur det var tidigare.

Jag fick ju till exempel positiva svar från skolorna jag sökte i form av att de antog mig som elev vid deras skolor. Då menar jag positivt på ett fackligt sätt inte som i att jag tyckte det var positivt att de antog mig.

Matematik kan vara positivt. Då vet jag inte riktigt hur man kan jämföra det med verkligheten för jag var galet dålig på matte i gymnasiet och nu är det fem år sedan jag senast hade en mattelektion. Men om jag minns rätt och om Wikipedia talar sanning är ett tal positivt när det helt enkelt inte har ett minustecken framför sig då det i sig är negativt. Så när det är på plussidan måste det betyda att det finns någonting där. Äsch, nu villade jag bort mig själv.

Såhär menar jag: Om någon testar sig för HIV och resultatet visar vara positiv betyder det "ja, du har HIV", om jag får ett positivt svar från antagningsprocessen betyder det "ja, du har kommit in" om jag får ett plustecken, som i sig är positivit, på ett rättat prov betyder det att jag "ja Hannah, jag ser att du förstår, bra gjort". Vad är det när något är positivt?

Jag skulle nog ändå säga att det helt enkelt är någonting som för oss framåt som gör att vi måste förändras och som driver oss. Blir jag sjuk vill jag bli frisk, blir jag antagen vill jag börja en ny utbildning. Båda dessa är exempel på när man är villig att offra mycket för att ta sig framåt, gå igenom en period som är omtumlande och lärorik och komma ut ur den som en rikare, bättre och förändrad människa.

Men det mest vardagliga för mig i fråga om när något är positivt är ändå min inställning till varje timme av varje dag. För mig är det hur viktigt som helst att se på människor från ett positivt perspektiv, det betyder att jag försöker se det bästa i dem, inte döma efter yttre omständigheter, helt enkelt att vara någon som ser dem för vilka de är. Det är meningen att den positiva attityden ska genomsyras av en omänsklig kärlek, av någonting större. Av agapekärleken. Den kärlek som inte kräver någonting tillbaka utan bara finns där. Jag strävar efter att ha den kärleken boende i mig automatiskt men det är svårt när man låter omständigheter påverka, därför är det viktigt för mig att skala bort allt som är runtomkring när jag träffar människor. Bara se personen jag utväxlar livet med i den stunden.

Min kärlek för människor är omättlig. Den måste vara det för att jag ska kunna leva som jag gör. Att se människor från en positiv synvinkel lyfter både dem och mig. Det kanske låter flummigt eller knäppt. Men att från början se på en person positivt resulterar mer ofta än sällan i att helhetsintrycket av personen blir mycket mer positivt än det blivit om personen först varit tvungen att få dig att se på den med kärlek.
Det påverkar dig själv fruktansvärt mycket också. Du blir gladare, tacksammare, klagar mindre och mindre stressad, i alla fall är det så för mig.

Att vara positivt inställd är bland det viktigaste man kan företa sig i hela livet.