vanligt vanligt vanligt. Vad är det som bestämmer när något är vanligt eller någon helt plötsligt är bara vanlig? Fy vad tråkigt, vem vill vara vanlig? Så mycket handlar om att man ska stå ut från mängden, visa hur ovanlig man är.
Ordboken berättar:[vanlig]: förekommer ofta, alldaglig och föga märkvärdig[vanlighet]: det att vara vanlig
Näe. Jag tycker det är rätt skönt att vara vanlig, en del i den stora massan, samtidigt som jag strävar efter att bli något mer. Men om jag blir det, vill jag fortfarande vara vanlig, inte göra mig märkvärdig. Alla är egentligen ovanliga eftersom att ingen människa är den andra lik, men vi har vanor och mönster som vi alla följer som gör oss till den enade folkgruppen; vanliga människor. Även de som vanligtvis syns på TV eller i andra medier. De är egentligen precis lika vanliga som alla vi andra, men det de gör i sitt yrke syns på en nationell eller internaitonell basis.
Jag sommarjobbar för tillfället på Falköpings lokaltidning som reporter och fotograf med ungefär 15 000 prenumeranter. Bara på de tre veckor jag har varit här har jag mycket tydligt märkt att människor vet vem jag är för de har sett mitt namn, mina texter och mina bilder i tidningen som kommer sex dagar i veckan. Helt plötsligt exponeras jag i mitt vardagsliv. Det gör mig inte mindre vanlig än vad jag var innan. Det är bara det att nu kan människor läsa mina tankar och texter, de kan se hur jag ser en bild (en bild är alltid taget ur fotografens synvinkel och är egentligen aldrig objektiv, bilden skapas utefter hur fotografen väljer att göra den).
Lika mycket som det här är min vanliga vardag har de nationella och internationella stjärnorna den här jobbvardagen. Människor kan se dem i sitt arbete och dömer dem efter vad de gör, en skådespelare som spelar ond uppfattar man till exempel ofta som elak.
Dessa stjärnor exponeras också personligt till vardags, vilket allt som oftast inte är önskat från deras sida. Jag förstår dem. Inte som i att det är min vardag utan jag förstår att man vill kunna leva ett vanligt liv i stillhet utan att någon annan ser, göra allt som alla människor gör och inte behöva vara jagad av människor som vill tjäna pengar på att sprida falska ELLER sanna rykten om ens privatliv.
Jag tror alla har ett "yrkesliv" och ett privatliv. Alla har olika masker för olika tillfällen. Bara för att man har det betyder inte det att man ljuger om vem man är eller att man försöker ge en annan bild av sig själv. Men man agerar på olika sätt i samma situation beroende på om man är på jobbet eller hemma. Det kan bero på att man har chefsansvar för andra människor eller att man vill vara professionell. Hemma kan man lägga de strama maskerna åt sidan och kunna vara sig själv helt fullt ut med vanliga och vardagliga krav. Man får vara precis så vanlig som man faktiskt är. Som vi alla är.
Tycker att tankegången vanlig/ovanlig är en ganska orelevant föreställning.
SvaraRaderaBåde du och jag vet att alla människor är unika, därav blir ingen av oss vanlig.
Att vara "vanlig" är en norm som samhället har skapat för att folk ska vara rädda för att avvika från den!
Är jag vanligare för att jag jobbar 7-16 har sambo och bil? Skulle inte tro det.
Men bra skrivet Hannah! Får en att tänka till lite på en själv!
Hej, L.J. Hur menar du med orelevant föreställning? Jag bloggar på ord folk ber mig blogga om :)
SvaraRaderaJag säger ju också det att alla är unika och berättar vad det är som gör att vi alla kan gå under kategorin vanlig. Självklart är du inte mer eller mindre vanlig. Men du ÄR vanlig för att du gör någonting som många ovanliga gör: Du bor sambo, du har en bil och du har typiska arbetstider.
Skulle vilja säga att normen "vanlig" inte är något folk är särskilt rädda för att avvika från, snarare tycker jag det verkar som att folk kan få ångest över att de ÄR vanliga och inte "gör någonting av sina liv". Och det är många som gör allt för att vara "ovanlig".
Tack för kommentaren!
Hannah