Ja. Nu är jag ungefär där jag inte vill hamna. Det är en och en halv timme tills jag slutar och jag får abstinensbesvär av att sitta still i den här kontorsstolen och bara trycka på en massa tangenter hela dagen.
Jag har träffat en underbar människa och pratat om resor och hennes liv som kurator och adopterad. Hennes hund var också den helt underbar. Men ibland är det synd att man inte bara kan liksom skriva en text i tanken som kommer ut svart på vitt i datorn. Jag klagar inte, tycker bara det hade vart skönt att vila fingrarna.
Hennes fantastiskt mysiga hund Moa
Snart bär tåget av mot Stockholm och Mats, om nu elfelet i Falköping löser sig innan det så att tågen börjar rulla igen. Stått still i ett par timmar.
Jag får väl se till att det inte händer igen genom att skriva en artikel om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar