Sandra; min familj

Göteborg är jättebra. Jag trivs super här i stan och det är så pass litet för att vara en storstad att människor fortfarande "ser" varandra. Man liksom ändå kan känna sig lite hemma med hjälp av vänliga leenden på bussen eller vagnen när man är påväg hem till lägenheten.. 

Lägenheten ja. 

Alltså den börjar ordna upp sig, häromdagen fick vi vår grymt ofunktionella ungslucka iordning och fick ett par anslagstavlor, som jag målat svarta, upphängda i hallen med hjälp av vår Kentiga vaktmästare... A precis. Kent. Väggarna är beige men det är som svårt att ändra på. Orkar inte måla dom, alldeles för många. Eller.. asså jag har bara köpt skitpenslar så alla de skulle vara skalliga efter att ha målat alla dessa väggar; de tappar hår ganska så flitigt.. typ. Det är en stor tvåa och vi delar sovrum, jag och min familj; Sandra. Hon är bra.

Sandra, min familj, är också en sån där tönt, ni vet en sån som jag. Men tur är det väl då att tönt är det nya cool. Alla säger det. Vi bara fotar hela tiden. Eller snarare vi önskar att vi hade tillräckligt med inspiration att fota hela tiden. Okej, vi skulle egentligen vilja fota hela tiden. Det är vår familjs passion :) Vi är en riktig liten fotofamilj, Sandra och jag.

Idag är det fars dag. Pappa firade hemma hos farmor, och jag var inte där. I fredags fyllde min mamma år och jag hade glömt det. Pratade med pappa i telefon och han undrade om jag inte skulle säga grattis och jag undrade till vem.. Tydligen fyllde mamma år, ganska pinsamt. Förlåt mamma. Nästa år lovar jag att komma ihåg att du fyller nästan tre gånger min ålder. Lovar.

Nu är det jättesent och Sandras, min familjs, "Supersunday" (every Sunday) är över. Hon sitter bakom väggen och pillar på sin vackra iMac. Hon kanske knåpar ihop något att skriva på min Facebook. Ja förmodligen gör hon det. Vi borde sova. Det kommer väl, brukar falla sig naturligt, typ att man däckar på hallgolvet eller kurar ihop sig på fårskinnsmattan och liksom., slumrar in.

Men det är okej, vår familj är ledig imorgon. Så ska sova till fårskinnet (Ludde på IKEA) eller hallgolvet inte är så attraktivt längre. Anar att jag går upp då.. förmodligen, evetuellt och kanske.. Men man vet ju aldrig, speciellt inte sen jag fick in en 120-säng i sovrummet :)

hannahthoughts