Du är stormen i en vindstilla tanke
fångad under havets lugna yta
allt är ouppnåeligt, det jag är räcker inte
vattnet rusar, skriker, vägrar sluta ryta
hjärtat i mig vägrar ge upp det lilla hopp
som är det som åter gör mig svag
jag behöver bara sätta stopp
för flödande känslor i oändliga vattendrag
uppgiven under lungna stormande hav
blir ovissheten för stark och jag drabbas
står inte ut med de galopperande känslor allt gav
erkänner min svaghet och låter mig omfamnas
_____________________________________________
Skrevs förra veckan. Skönt att skriva lite dikter igen.
Japp, håller till hemma i mitt Göteborg, än en gång blivit utdragen från min lägenhet för att fota tillsammans med Gustav. Men jag förlåter honom för att ta mig ut i kylan. Jag slipper ju i alla fall betala bensinen :)
På onsdag ska jag operera ut en av mina visdomständer i underkäken.. Tycker det är jättejobbigt att tänka på alla sprutor och den timmen som jag ska spendera i tandläkarstolen. Men människan har överlevt värre antar jag.
Hannahwords
Cool bild!
SvaraRadera