Äntligen händer det något. Någonting som får mig att fästa blicken på något annat. Nu kan jag åter gå tillbaka till ett lätt sinnestillstånd där jag inte tillåter mig själv att tänka på saker som faktiskt spelar så otroligt stor roll i mitt liv. Om typ 8 timmar åker jag till Göteborg för att träffa Lena. Det betyder att jag borde ligga i min säng och försöka sova såhär dags.. Och jag vet inte ens om min säng är ledig för två av mina syskonbarn sover över på mitt rum inatt. Kanske blir det jag som får ta madrassen som ligger på golvet?
Jag kan ju inte vara så dum mot mig själv att jag bara skiter i allt som är jobbigt. Det vore faktiskt förfärligt dumt. Jag måste tänka på allt som jag inte har en aning om. Jag måste sortera in i fack och analysera personer och händelser. Jag vet att det låter så fel, men det är ju så jag funkar.. Varför inte bara ta en människa som den är, eller i alla fall som den visar sig vara för mig? Jag vet inte. Det funkar inte för mig bara.
Jag har alltid strävat efter ärlighet i alla sorters relationer med människor. I allt jag gör lägger jag ner hela min själ - gör jag inte det så märks det kan jag ju upplysa om. Jag har spenderat halva mitt liv till att försvara min tro. Visst, jag har fått lida för det, men vad spelar det för roll om tron försvinner? Allt är så hårt och kallt i världen. Gud.. Ja.. ibland kan Gud kännas så långt bort, så avlägsen. Jag tvivlar inte på Hans existens, helt klart inte. Men ibland bara undrar man hur allting kunde bli såhär. Han kan vara ytterst svår att greppa ibland. Kan kännas så otroligt långt borta. Och så STOR, jag känner mig yttepytteliten! Hur skulle Han kunna veta vem jag är? Hålla koll på sådant som hur många hårstrån som sitter på just mitt huvud? Jag vet inte.
Nä. Gud är en god Gud det vet jag. Han blir bara missuppfattad väldigt ofta. Och väldigt ofta tror jag att människor som inte tror på Honom misstar Djävulens handlingar för Guds. Människor tror att det är Gud som är ond och det är Guds fel att vi krigar för annars hade han ju stoppat det och la la la. Grejen är väl ändå att människan har en fri vilja och med den gör hon som hon vill. Vill hon inte tro på Gud, så låter Gud det vara så. Men Gud är allsmäktig och skulle när som helst kunna ingripa i världens situation, Han skulle kunna lösa allt, Han skulle kunna ta bort den fria viljan och få slut på allt elände.
Men. Då blir det ändå inte som Gud vill. Han vill ha kärlek tillbaka från människan.. det skulle göra oss till slavar om vi inte fick den fria viljan, då skulle vi vara tvungna att underordna oss Gud. Alla - inte bara vi som väljer det. Det skulle inte vara en relation mellan Gud och människa. För att ha en fungerande relation måste kärleken och viljan gå åt båda håll. Gud - människa, människa - Gud.
Jag vet inte vad jag ville med den texten. Men jag antar att jag predikar lika mycket för mig själv som för världen. Jag älskar min Gud, Han är mer familj för mig än min egen. Men ibland är man lite dålig på att ringa hem bara. Gud står alltid där. Har alltid tid. Vill alltid lyssna, trösta och uppmuntra. Vill alltid krama och ta mig i sin famn. Fy vad underbart det är.. Jag måste verkligen ta vara på den tro jag har.
Det står i Bibeln att i sin tro, bör man vara varm (troende) eller kall (icke troende). Det är värst att vara ljummen. Att inte riktigt ha sina fötter på samma sida linjen liksom. Så jag vill inte bli ljummen. Jag vill leva hela livet för Gud, med allt vad det innebär.
Jag tror någonstans att jag är en ganska god kristen ändå.. Jag är en snäll person, uppmuntrar och sprider glädje. Jag tröstar och lyssnar. Får människor att le och skratta. Får dem att gråta. Får dem att sakna. Jag är osjälvisk och tänker inte på mig själv i första rummet. Jag upphöjer, tackar och prisar min Gud. Jag låter andra veta att jag är kristen men lämnar sedan bollen hos dem..Ändå finns det så mycket jag måste bli bättre på och ändra på hos mig och speciellt i mina tankebanor.
Dåså är det väl bara att sätta igång? Jag får inte sluta tänka bara för att det äntligen händer något. Jag måste få må dåligt. Måste måst måste. Annars kommer jag en dag må mycket sämre än jag gjort den senaste veckan (som verkligen har SUGIT!). Och då kommer det vara dåligt läänge.
Så ut med skiten nu. Rannsaka mig själv. Måste gå skallgång i mitt innersta och helt enkelt städa bort sånt som inte hör hemma i mig.
Kanske ska man börja en sådan resa med lite sömn?
Hannahwords
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar