befriade blir alla som vill

Bakom mig står han med svart mantel och lie
sakta höjer han sitt vapen
det svarta tyget faller ner och blottar förtvinade armar
jag vänder mig om och ser in i dödens ansikte

Livsglädjen försvinner i takt med mina andetag
bakom slöjan skymtar evigheten
Mina tankar sugs in i ett vaakum,
hypnotiserad står jag kvar för att ta emot slutet

Någon tar stadigt tag i min hand,
långsamt ser jag min bägare fyllas upp och flöda över
Jag dras bort och tas tillbaka till början

fel och misstag ser jag suddas ut
ett flyktigt leende leker på mina spruckna läppar,
äntligen får jag kraft att resa mig igen.

Hannahwords

foto: Johan Spinnell