Gå inte i svenska klagomockasiner

Upptäckte i morse att jag under natten mottagit helt smärtfri "scarification" (man skär bort hud och ett ärr bildas). Lite coolt tyckte jag allt det var! Haha..
Livet är så sjukt gött. Man kan klaga på mycket här i världen, men om man istället tänkte på allt man har att tacka och vara tacksam för så skulle det nog för min del bli en hel del mindre klagande. Jag minns att när jag kom hem från min månad i Kenyas slum tyckte jag alla klagade på att mat, väder eller att vattnet i duschen var antingen för varmt eller kallt. Inte bara just det utan massa löjliga småsaker som egentligen inte gör någon skillnad. Det är verkligen lyxfrågor; att kunna välja vilken värme jag vill ha på vattnet eller hur varm maten ska vara. Och tänk att vi ändå har mage att klaga på vädret. Jag vet inte om jag mötte en enda människa i Kenya som klagade på vädret och då var ändå "det stora regnet" sent med över en månad.
Jag har, så som många gör när de kommer hem efter en omtumlande upplevelse, ändrat hur jag tänker men jag har fallit in i de vanliga svenska klagomåtten. Detta bekymrar mig djupt.

Jag vill vara en person som kan knipa käft när de flesta inte skulle ha sent till att låta den glappa. Jag vill vara någon som människor kan se upp till vad det gäller att vara glad, att vara ledare, att agera mänskligt i svåra situationer, att kunna leva ett liv som är billigt i drift, ja hela livsstilen. Jag vill inte vara en av de som följer strömmen, en som vänder kappan efter vinden.

Jag vill stå upp för mina åsikter och jag vill kunna argumentera för dem.

Jag vill verkligen visa att man inte måste vara en jobbig klagande liten bitch för att komma någonstans - man kan bli vad man vill bli med hårt arbete, mycket vilja och människor runt omkring sig som tror på en. Det där sista är ändå någonting jag fortfarande jobbar hårt med. Jag fotar mycket, jag gör det billigt men jag gör det bra. Människor uppmuntrar mig och får mig att fortsätta. Nu ska jag flytta till storstan [STHLM] och bredda mig som frilansare inom media genom att bli Livesändningsspecialist inom TV. Jag ser verkligen fram emot det året jag har framför mig i Stockholm. Hur som helst tror jag att jag på något sätt skulle kunna skapa någon form av karriär efter det året och komma igång ordentligt som egen företagare.

Det är min dröm, som jag jobbar mot och jag tänker inte stå vid sidan av och se den krossas.

Jag tänker testa mina vingar och försöka flyga.

Hannah/trorpåframtiden