Jag hör regndroppar utanför. De landar tyst var och en men ljudligt tillsammans i tusentals på lönn- och björkträdens skälvande kronor av täta bladverk.
Men trots nattens sorg över fällda tallar i en tidigare fantastisk dunge, växer inte döda träd fortare.
Än skriks hjärtskärande klagovisor från små oförstående strupar. I mina öron skapar de toner värda en sångfågels. En kör av ljusa, sorgsna, rådvilla och missnöjda röster stiger mot skyn.
Snart kommer de dra vidare, lämna dungen tyst om nätterna. Bara regnet kvar att somna till. De kommer leta reda på en ny samling träd i ett annat litet samhälle vid en annan tennisbana. Där kan de äta, sova och flyga mellan träden om natten, kanske retas med ugglorna.
Vissa hatar deras genomträngande röster, men sålänge föreställningen fortfarande visas, tänker jag sitta bänkad och ta lärdom av naturens klagande sånger vilka förstärks med himmelska tårar som faller bland döende liv på kal mark."Hannahwords
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar