"Why" I wonder..

Antar att ett första inlägg på en blogg inte ska vara tung eller särskilt jobbig att läsa.. Att det ska innehålla vissa "hej jag heter, jag jobbar med, mina ambitioner är, jag vill bli det och det" och så vidare. Men det skiter jag i. Mitt hjärta kan inte. Som om det berövats varenda smulspår av lycka.

Jag är en lyckosyster visst är jag, men airytear, är sättet min kropp känns för tillfället. Som en tår som svävar i luften, eller som löses upp lika fort det nått slutet av tårkanalen. Min sorg, eller min tankesten, går från det innersta i själen genom kroppen, ut i porerna och löser upp mitt skinn i obeskrivlig saknad. Min känslighet är så stor att det känns som om jag vore hudlös.

Jag vet att det är viktigt att sorg eller tårar inte får bli min identitet, därför tänker jag bearbeta genom mina texter. Visst är du välkommen att gå med mig på min resa, men ingen kan göra resan åt mig.

Jag måste gå ensam.

Hannahwords