För exakt ett år sedan satt jag vid min döda farmors sida och viskade in i hennes öra. Hon var inte där, det kändes så tydligt i rummet men framför allt när man tog i henne, även om jag bara nuddade vid hennes kind. Det var den mest omskakande dagen i mitt liv. Jag är inte lika ledsen när jag tänker på händelsen längre. men när någon dör i en film har jag alltid väldigt svårt att inte få en gråtattack och känna ett sting av djup saknad för henne. En bok jag läste nyss om en liten pojke på 3,5 år har hjälpt mig att förändra hur jag ser på himlen. Han fick se himlen, den lille killen och sa att i himlen är ingen gammal eller har glasögon och alla utom Jesus har vingar. Min farmor är ung och fräsch och hon har vingar. Hon mår så mycket bättre än hon någonsin gjorde här vilket tröstar mig otroligt mycket. Om jag inte vetat om hon hade Jesus i sitt hjärta hade hela den här grejen varit så otroligt mycket jobbigare.
Men i alla fall. Man kan ju inte sitta och deppa så jag har vart hemma hos mina nya pastorer - jag har bytt kyrka nu till tjugofyrakyrkan som är så GALET fantastisk! - Lydia och Nicklas Mörling. Vi käkade snackade och fotade massa sköna pressbilder på dem, här kommer mina favoriter!
Hannahwords
Visitkort på bild ett o två?
SvaraRaderahaha ja det skulle det ju kunna vara, men inte meningen :)
SvaraRaderashit va snygga pastorer du haaar!!
SvaraRaderadu är duktig du!! :)
/frida