Har den senaste veckan haft ett litet trassel på känslorna. Nu har de rätats ut igen och Gud har åter tagit den plats Han bör ha i mitt liv. Jag skrev hursomhelst en dikt till Gud. Min fader som regerar med en rättvis hand.
"låt mitt hjärta slå i takt med ditt
dina andetag kan bli mina
hjälp mig se med dina ögon
dela den skönhet du ser i mig
en kärlek större än döden
förevigt blev den din seger
genom kraft och hjärtats längtan
finns nu vägen öppen för mig
en plats hos världens fader sparad
en famn där värme, ömhet och ovillkorlig kärlek har sin boning
en ständigt ihärdigt knackande hand mot mitt hjärtas dörr
även i stunder av svaghet slår kärleken lika starkt som förr
Han som aldrig ger upp och alltid ser till hjärtat
Han som aldrig lämnat när det som värst har smärtat
Han som aldrig brytt sig om den sönderskrapade ytan av mig
kanske kan Han älska mig mer än nån annan kan, alltid."
Hannahlove
Vackert! Träffande beskrivning. :)
SvaraRadera