ibland längtar jag hem

förra helgen var jag hemma och träffade min brorson Felilppe för första gången, han var världens sötaste lilla svenskbrazilian. Träffade syskon och vänner. Det kändes så konstigt, som att jag aldrig bott i Stockholm, som att det var hösten efter förra sommaren och jag bodde där fortfarande. Jag saknar det faktiskt otroligt mycket. Inte bara människorna.

Ljudet av den knarrande trätrappan när jag lämnade huset på kvällen, den såhärårs svaga lukten av koskit som liksom lägrat sig över Torbjörntorp, hur morgonsolens strålar ligger gassande över tennisbanan som inte öppnats för sommaren ännu. de gamla vägarna som jag cyklat på hela mitt liv, områdena där jag måste köra långsamt för att det är så mycket rådjur, stämningen inte på Falköpingsredaktionen och liksom sinnesstämningen över stan som är så avslappnad och lugn.

Ja, en dag vill jag kanske flytta hem igen.. Jag menar Stockholm eller ja, Söderby i Salem där jag bor nu sedan två veckor (bodde i Segersjö i Botkyrka innan) är jättebra och jag och min pojkvän bor i samma trapphus och jag har det lyxigt på många sätt. Men det blir aldrig detsamma på promenaderna här som genom Balltorp hemma där man känner igen ansiktena på alla som möter en och som bor i husen man passerar. Aldrig.

Jag antar att jag nu måste inse att jag inte är ett litet barn som kan lägga mig på marken och skrika längre när jag inte får som jag vill. Förmodligen dröjer det ännu tills jag faktiskt flyttar dit, men ärligt talat skulle det betyda mer än någonting att få vara hemma där man känner sig hemma.

fotafotafota

Idag fotade jag mina kusin barn och deras hund, här är en bild av Aaron och Gina :) annars har jag mest åkt tåg de senaste dagarna och det blir mycket mycket mer de kommande veckorna med besök i Falköping, Linköping och Stockholm!


Hannahpictures

Falköping

Jag blir tokig.

Det är så galet mycket som händer som är jobbigt! Det händer en hel del bra också och det är ju tur annars hade jag gått baklänges med armarna släpandes längs marken. Blä. Men nu har jag bestämt att det ska bli ändring. Upp med hakan, kameran på axeln, datorn i sängen, uppfriskande promenader, långa resor, inte snåla, lite på att Gud har något bättre för mig och vara LYCKLIG! That's the goal for now :)
Den föregående helgen hände det ganska mycket.. jag hängde en kväll i Vieskogen med den nya fotoklassen, helsköna var dom och det var supermysigt men lite halvtungt att vara där och överhopas av gamla minnen, bra som dåliga.

Efter det åkte jag vidare till Jönköping och Evangelistveckan! Helt ogtoligt bra tyckte jag det var. har aldrig vart på deet förut, trodde det var en trist vecka där massa gamla pastorer sitter och klagar på allt om ingenting men där hade jag fel minsann. Synd att det var den sista vecka ever för dem.

Bröllopsässan på Mössebergs Kurort i Falköping i söndags var lyckad tycker jag! Det var ungefär 150 personer som besökte mässan plus utställare, modeller och personal vid kurorten. Det var mycket jobb och det har kostat en del pengar men jag är ändå nöjd med vad jag gjorde. Dessutom fick jag mycket uppmuntran vilket alltid känns skönt!





Hannahwords

Läger, pärlor och en sång

Lofsdalen var en upplevelse, svår att sammanfatta. Resan har präglats av skratt, spyor och handsprit tillsammans med ständiga ambulansturer och en sjukt snygg Björn till skoterkille! Men snowboardåkningen var underbar med nysnö varje morgon och jag börjar bli riktigt duktig och snabb :)

Sitter just nu hemma i Torbjörntorp och fixar inför bröllopsmässan som är om tre veckor. Har gjort en tavla av pärlor (11.ooo st för att vara exakt) föreställande ett brudpar. Annars blir det även en del canvastavlor och nya visitkort! Var på Kurorten idag där den ska hållas och paxade vägg och plats, en toppenbra plats!


Skrev en sång här hemma också helt otippat..

Ett hjärta armt och brutet
men Gud står vid slutet
Fångar mig på livets brant
håller om och tar min kamp

Min Gud är stor och stark
Min Gud betyder (/klarar) allt
Mitt hjärta finner där sin frid
och får tröst i jobbig strid

När du tror dig veta
när du slutat leta
öppna upp ögonen
för den största kärleken
hjärtan, arma brutna
är nu vårt förflutna

Hannahwords

mer mer mer..

mer bröllop...

Exhibition

For the second time I'll be participating in the exhibition "pictures for life" (all profit goes to charity) held by Falköpings Photoclub. It's in Falköping with visage saturday 9th at 10-13. I won't be able to go there but you guys are most welcome to see two of my Kenya-pictures in A2-fromat. The exhibition is open from January 10th to 19th.

(And please, try to ignore the most repulsive poster you've ever seen.)

hannahwords

Leaving white wonderland

My last task at the newspaper were to shute pictures of SAAB's now that they're selling. Here's the results. All pictures except for the first one was published in todays newspaper.

Sometime it hits me maybe I could actually work as a press photographer.. These pictures together with the two from the asian restaurant Ming (below) in Falköping I'm really proud of.

The Asian restaurant witch's for sale; MING. This is Patrik Wong

So I went back to my new home in Gothenburg couple of hours ago. I love this town I really do, but it's just not the same feeling around christmas here and in Falköping. You know, the streets barely have any snow and it's all just slippery and icy. At home, he have about 20 centimeter snow and white on the streets. Driving mom's car is a life-threatening task every time. So exiting.

But well, now here I am in the slippery icetown. Tonight I'll stop by at Mie Åkesson to play some games and maybe I'll hang with Gustav later. This seems to becoming a great night. Love you guys.

Hannahgothenburg

Make me makeup

Last night I had this gorgeous girl over at my place, we watched Twilight with chips, chocolate and candy (the famous tripple-c). We chrashed about.. late.

I was in Gilead this morning for worship. Though I really missed someone in the crowd, but besides that it was really nice to be back, I've missed them all.

In the afternoon I met up with my friend Evelina Axelsson from Falköping and we went on a free learn-how-to-do-your-makeup-thing at The Studio. It was fun and I accually learned some things. Me, the biggest hater of makeup (in my OWN face), is transformed.. And I know it can look natural.. Only better that complete natural so I guess I've gotta give this a try..!

Now I'm alone in my and Sandra's appartment.. That other little blondie-doll is in the States! And I am not there with her!? WHY! So it's kind of lonely aroiund here. Going to catch the train tonight to go back home and work at the local newspaper tomorrow.

I really miss you my Sunday!

Hannahmiss

Don't you dare dropping out.

so. finally I decided not to sit down alone out in the woods for some massdestruction, firebomb-making.. even if it were a really appeeling thought. Instead, I ended up in town with some lovely good old friends. And I really don't regret my not-alone new years eve.

So the first day of the new decennium just ended. So what did I do? I didn't do a shit that's what I did! I guess now's the time to write all about how good last year was and all about my unreachable dreams of 2010. 

But hey, that's not what's behind this slippery curtain 

of mine, that I uphold in front of so many of you guys.

Last year was shit. shit shit shit shit. shit. Ah well, you know there were golden moments, I got some lifelong new friendships and I graduated as a photographer.. Or well, since I'm being so honest at the moment, accually just half the 2009 sucked. 

We could split the word I just described 2009 with; shit. So what do we get? sh - it. 

sh; the first part of last year is all I try to keep out of my mind and system, "s(c)h let's not talk about this part guys, please".

it; when I summary my year to "common" dudes and dudenesses then this is IT, de last part of the year is what I tell them about. All my great moments in Gothenborg and my amazing church, new friends, my upstarted company.. allt that.

Okay, so some changes again.. Kenya, it's from the "sh"part of last year, but it's accually the greatest adventure of my life. I've longed for Africa since I dated a guy born in Tanzania when I was 16 and this was my biggest dream coming tru. I'll carry my experience with me all my life. forever I'll remember the slums of Africa. Therefor. It shall fit for the "it"-part!

So here's my jolly good hopes of  2010; leaving Sweden. It's is my biggest ambition for this year.

You know how all the media and old peeps keep telling us about how new year equals new start? Well here's the 411 for you!

IT DOES NOT! 

It's just a bad excuse for putting thing, that you're not done with yet, aside or behind you. Like work through old hurting memories and feelings, meeting you have got to make and conversations that is nessescary for your wellbeing. It's so easy to drop out of all that. But guess what, we're not in school anymore and on life, you can't drop out. Unless you die, and my friend, even though I wondered many times over this, it's accually not the solution of your problems. But well, probably no one had the strength to read this far and caught the message so now I'll just.., finish.

You know. happy new aging and all that.

hannahblabbing

Lyckat Hannah, lyckat.

Ja. Jag har hört att det är en lyckad dag för mig idag. Eller kanske INTE.

Jag var på Rekordmatchen igår på Ullevi mellan Färjestad och Frölunda, en tung förlust men anyway, därför var jag i Göteborg idag på morgonen. (Där genomfördes förresten en mycket stor bedrift! Jag fick in min proffskamera genom kontrollen in på matchen fast man inte får det haha! *seger*)

Den började åtminstone på sämsta möjliga sätt. Mina två väckarklockor ringde inte, men som tur var hade jag bett en polare som börjar jobba tidigt messa mig klockan sex så jag kom upp. Jaja, Göteborg.. Så idag fick jag åka tidigt för att komma till jobbet (Falköpings Tidning) i någorlunda tid. Jag skulle åka med tåget 08.02 från stationen. 07.40, japp då satt Hannah vid spår tre och väntade på att tåget från Skövde skulle rulla in. Där har vi problemet.

När jag kollade vilket spår det skulle gå från kollade jag på Ankommande inte Avgående så jag satt i 20 minuter med ryggen mot tåget jag skulle åka med och när jag satt mig på det ankommande tåget från Skövde ser jag mitt egentliga tåg rulla sakta ut från stationen 08.02 och medan tåget jag satt på var helt tomt då insåg jag mitt misstag. Eller egentligen inte...

...först skällde jag surt på tanten som satt i SJ kundtjänst (när jag var tvungen att köpa en ny biljett) för att de inte skrivit upp rätt spår (oops, my misstake).. Så det blev en timmas väntan i Göteborg innan jag kunde hoppa på nästa tåg mot Falköping. DÅ, på tåget, insåg jag mitt misstag, stackars SJ-tant :)

Nu sitter jag på redaktionen och har inte mycket att göra för tillfället, men det blir massor om en timme så det är okej ändå. Vart ute och fotat en sväng;


Hannahfailiure

Pepparkaksdass

Fredag

förberedelser till tusen. rodda, tänka, tänka om. Falköpingsvänner i storstaden, talkshow med 73 deltagare och nattfika på Tintins. slockna i en soffa. ingen Underbar på hela veckan.

Lördag

vakna i en soffa, fyra portioner havregrynsgröt, jag är kvinnan. glida omkring på stan, skyndsamt till julbordet med blockflöjt. Vetlanda på Tintins med bärpaj i magen blandad med julskinkan.

Söndag

gripande gudstjänst med nya kristna, julkonsertsövning med förträffligt resultat, missat tåg mot Falköping som resulterade i Idolframträdande. en nattpromenad med Underbar och pepparkaksdass i Almedal. nu i Lunden och min St Paulifamiljs fönster.

Hannahweekend

 

Barndom.

Vandring i nutida barndomsminnen

Hannahwords

bara 75% visdom kvar.

Bilder från Viebäck maj 2009, Modell: Knut Paxlind

Igår var jag i Falköping, staden som känns igen på koskitslukten, för att dra ut en visdomstand. Det var en mycket spännande procedur.. hur bra känns det när en tandläkare som heter Hossain ska in med vassa stålgrejer och långa skrämmande sprutor i käften på en liksom..? och så ska man ligga där och gapa.. frivilligt. 

Men Hossain var supertrevlig och sköterskan tröstade mig med en klappande hand nästan hela tiden när jag sa att jag tyckte det var jättejobbigt. 

Två fetingsprutor in i käften, trodde de skulle ut genom kinden där ett tag, den började bukta ut.. Sen höll jag på att svimma, men de gav mig tid att hämta andan igen.

"Trampa med fötterna, fortsätt, fortsätt"

Sen fortsatte det.. De bände och böjde och jag började må illa igen. Så de gav mig åter lite tid och sen mådde jag bättre

"GO - ta ut 'na" sa jag och så skratta dom :)

Då satt tanna typ löst och var bara att plocka ut med en tång. Plopp sa det och så var jag 25% mindre vis.

Effektiv tid tog det typ 15 minuter.. Det kändes nästan inget, bara lite spänningar i käken, men jag är ändå stolt över att jag klarade det utan att svimma! 

Nu är jag tillbaka i Göteborg, bedövningen gick ut efter sex timmar och värktabletten efter ytterligare sex. Hade en uns svårt att somna för det rann liksom blod ner i svalget hela tiden. Idag känns det lite svullet i hela högersidan av underkäken och jag har svårt att öppna munnen, men det är sånt som lägger sig :)

Jag har min trofé också. Jag fick tanden.

hannahwords

Falköping for the day

Today I went home to borrow my dads new lens. Canon EF 24-70 mm 2,8 L - IT'S MY LOVE! And since I was going to Falköping anyway I figured that I could call my babygirl Gabbie to take som modellingpictures that she wanted. Here is the first piece of result :)

Photographer: Hannah Svanteson, Model: Gabriella Sjölin Svensson

Möt min farmor.

Min farmor heter Anna-Lisa Svanteson. Hon är ganska gammal nu, jag vet inte ens hur gammal hon är.. jag tror hon är typ 86 och hon fyller år den 6 december. Idag var jag hemma hos henne. Hon hör och ser dåligt och är ganska kraftlös.
När vi plingade på dörren satt hon länge, länge inne vardagsrummet i sin bekväma fåtölj och kikade ut genom rutan för att se vem det var. Till slut kom hon och öppnade - vi hade ringt innan och sa att vi skulle komma, var antagligen därför.

Hon välkomnade oss och tittade på mig med stora ögon, "det var längesen du kom på besök" sa hon märkbart glad och så gav jag henne en kram. Vi satte oss i köket och sen sa hon att hon inte fick igång CD-spelaren. Pappa öppnar locket och kollar i spelaren. "Det är inte konstigt farmor, du har lagt skivan på fel håll". Hon svarar med sitt vanliga "yahhyahh".
Sen ägnar vi en kvart eller så till att tvinga farmor att i alla fall försöka lära sig hur man byter mellan radio och CD-lägena och trycka på play. Sen frågade jag henne "okej, kan du nu visa hur du stänger av?" varpå hon svarar "...jag bara drar ut sladden ur väggen". Tänk att en 85 + åring nästan kunde döda en, jag höll på att gå under av skratt!

Sen kom mamma och hittade en massa spår över hela köket efter blåbär.. farmor försvarade sig "Dom hoppade som stollar!" Då sa pappa att hon borde ta på sig sina glasögon så hon ser något men.. "Dom är ju så skitiga så jag ser ingenting ändå" kontrade hon med.

Vi satte oss i vardagsrummet och fikade. Min farmor blev diabetiker för ett tag sedan, men hon är en obotligt sockerälskare. Hon tar flera sockerbitar och suger och biter på till bara en halv kopp kaffe utspädd med vatten.

När vi fikat och det bara var jag och farmor kvar vid bordet började vi prata lite. Det är en hel vetenskap och ett stort projekt eftersom att hon i princip inte hör något alls.
Men jag frågade/skrek i hennes öra vad hon gör om dagarna egentligen och hon svarade flera gånger... "Ingenting". Jag föreslog att hon skulle ta en liten promenad, sticka eller göra något kul när hon kunde nästa gång.. Men hon började nästan gråta.. "Mina ben orkar inte, jag är för gammal, jag orkar ingenting längre".
Det märktes hur gammal hon egentligen är.. Hon som alltid älskat att sticka kan inte det längre för hon ser inte, hon kan inte komma till kyrkan för hon orkar inte..

Min farmor är värd uppskattning och att jag visar henne kärlek, fast jag ibland/oftast prioriterat fel och inte besökt henne. Jag borde åka dit varje gång jag kommer hem från Göteborg. Innan jag kramade henne och vi gick mot bilen skrev jag med mycket stora och tydliga bokstäver en lapp åt henne och lade på bordet "JAG ÄLSKAR DIG FARMOR, PUSS HANNAH",

..hoppas hon ser den.

Hannahwords.

föörelääsningar

Modell: Erika Eberemark

Model: Bajelvand

This weeks model: Sara Bajelvand from Gotheborg, makeupartist: Madelen Andersson. Sara did so good, the short little piece of energy! The pictures are goodie, Sara, goodie! Thank you for today and I look forward to work more with you! (more pictures will come when there is time for retousch) And thank you Madelen for your time, my pleasure as always!

Sofia – the naturally talented model

Sofia Källström was the new face I forced into modelling and she did a great job! Makeup and hair made by Madele Andersson. I had a blast working with you guys! Thankyou for a fun and productive afternoon!