ibland längtar jag hem

förra helgen var jag hemma och träffade min brorson Felilppe för första gången, han var världens sötaste lilla svenskbrazilian. Träffade syskon och vänner. Det kändes så konstigt, som att jag aldrig bott i Stockholm, som att det var hösten efter förra sommaren och jag bodde där fortfarande. Jag saknar det faktiskt otroligt mycket. Inte bara människorna.

Ljudet av den knarrande trätrappan när jag lämnade huset på kvällen, den såhärårs svaga lukten av koskit som liksom lägrat sig över Torbjörntorp, hur morgonsolens strålar ligger gassande över tennisbanan som inte öppnats för sommaren ännu. de gamla vägarna som jag cyklat på hela mitt liv, områdena där jag måste köra långsamt för att det är så mycket rådjur, stämningen inte på Falköpingsredaktionen och liksom sinnesstämningen över stan som är så avslappnad och lugn.

Ja, en dag vill jag kanske flytta hem igen.. Jag menar Stockholm eller ja, Söderby i Salem där jag bor nu sedan två veckor (bodde i Segersjö i Botkyrka innan) är jättebra och jag och min pojkvän bor i samma trapphus och jag har det lyxigt på många sätt. Men det blir aldrig detsamma på promenaderna här som genom Balltorp hemma där man känner igen ansiktena på alla som möter en och som bor i husen man passerar. Aldrig.

Jag antar att jag nu måste inse att jag inte är ett litet barn som kan lägga mig på marken och skrika längre när jag inte får som jag vill. Förmodligen dröjer det ännu tills jag faktiskt flyttar dit, men ärligt talat skulle det betyda mer än någonting att få vara hemma där man känner sig hemma.

Del 2: Röda Rosen-gåtan löst

Sent på morgonkvisten idag gav gärningsmannen sig till känna med en tredje ros. För att skydda inblandade och familj kan jag dock icke avslöja dennes namn. 

Polisen har rett ut gåtan på ett utomordentligt bra sätt. De fick till och med in ett vittne från ett tillfälle då utdelande av rosor pågått. Dock kom vittnandet om ett vittne in efter avslöjandet och inlämnades av gärningsmannen...

Pepparkaksdass

Fredag

förberedelser till tusen. rodda, tänka, tänka om. Falköpingsvänner i storstaden, talkshow med 73 deltagare och nattfika på Tintins. slockna i en soffa. ingen Underbar på hela veckan.

Lördag

vakna i en soffa, fyra portioner havregrynsgröt, jag är kvinnan. glida omkring på stan, skyndsamt till julbordet med blockflöjt. Vetlanda på Tintins med bärpaj i magen blandad med julskinkan.

Söndag

gripande gudstjänst med nya kristna, julkonsertsövning med förträffligt resultat, missat tåg mot Falköping som resulterade i Idolframträdande. en nattpromenad med Underbar och pepparkaksdass i Almedal. nu i Lunden och min St Paulifamiljs fönster.

Hannahweekend

 

Sandra; min familj

Göteborg är jättebra. Jag trivs super här i stan och det är så pass litet för att vara en storstad att människor fortfarande "ser" varandra. Man liksom ändå kan känna sig lite hemma med hjälp av vänliga leenden på bussen eller vagnen när man är påväg hem till lägenheten.. 

Lägenheten ja. 

Alltså den börjar ordna upp sig, häromdagen fick vi vår grymt ofunktionella ungslucka iordning och fick ett par anslagstavlor, som jag målat svarta, upphängda i hallen med hjälp av vår Kentiga vaktmästare... A precis. Kent. Väggarna är beige men det är som svårt att ändra på. Orkar inte måla dom, alldeles för många. Eller.. asså jag har bara köpt skitpenslar så alla de skulle vara skalliga efter att ha målat alla dessa väggar; de tappar hår ganska så flitigt.. typ. Det är en stor tvåa och vi delar sovrum, jag och min familj; Sandra. Hon är bra.

Sandra, min familj, är också en sån där tönt, ni vet en sån som jag. Men tur är det väl då att tönt är det nya cool. Alla säger det. Vi bara fotar hela tiden. Eller snarare vi önskar att vi hade tillräckligt med inspiration att fota hela tiden. Okej, vi skulle egentligen vilja fota hela tiden. Det är vår familjs passion :) Vi är en riktig liten fotofamilj, Sandra och jag.

Idag är det fars dag. Pappa firade hemma hos farmor, och jag var inte där. I fredags fyllde min mamma år och jag hade glömt det. Pratade med pappa i telefon och han undrade om jag inte skulle säga grattis och jag undrade till vem.. Tydligen fyllde mamma år, ganska pinsamt. Förlåt mamma. Nästa år lovar jag att komma ihåg att du fyller nästan tre gånger min ålder. Lovar.

Nu är det jättesent och Sandras, min familjs, "Supersunday" (every Sunday) är över. Hon sitter bakom väggen och pillar på sin vackra iMac. Hon kanske knåpar ihop något att skriva på min Facebook. Ja förmodligen gör hon det. Vi borde sova. Det kommer väl, brukar falla sig naturligt, typ att man däckar på hallgolvet eller kurar ihop sig på fårskinnsmattan och liksom., slumrar in.

Men det är okej, vår familj är ledig imorgon. Så ska sova till fårskinnet (Ludde på IKEA) eller hallgolvet inte är så attraktivt längre. Anar att jag går upp då.. förmodligen, evetuellt och kanske.. Men man vet ju aldrig, speciellt inte sen jag fick in en 120-säng i sovrummet :)

hannahthoughts