Bröllopssvängen

Efter sommarens bröllopsfotograferingar börjar jag nu komma in i redigeringsbiten av det hela, det är kul men ganska svårt. Fast jag tycker att det blir helt okej. Hur som helst. Snart planerar jag att förtälja historien om Mats frieri - vilket var supervackert och romantiskt <3

Men innan dess kommer morgondagens kräftskiva med BigBrother-Kickoff och mysigt lördagshäng med underbaraste Christine Viklund!

Här har ni hur som helst några av brudparets favoriter och några av mina favoriter. Tack Rasmus och Malin för att jag fick föreviga er speciella, fantastiska dag!

Hannahwords

Xenter ensam i STHLM

Så åkte jag tidigt denna tisdagmorgon med tåget mot Stockholm. Mats var inte här men än dock hade jag tillgång till hans lägenhet och SL-kort. Jag åkte alltså hit för att jag var kallad på intervju på Live-TVutbildningen hos Xenter i Botkyrka.

Intervjun gick riktigt bra och det kändes toppen. Men känns inte lika toppen att veta att det är 87 på intervju och bara 24 som kommer in. Asså jag vet ju att jag har fett bra förkunskaper och meriter inom foto och genom att jag provat att filma lite live med Kanal 10, men det känns ändå inte som om jag kommer komma in. Men jag får väl ändå försöka ta mig till sthlm på något sätt för flytta hit det ska jag!

Jag har ju kommit in på Kaggeholms folkhögskola också och jag har accepterat platsen men jag tror inte jag orkar bo så igen. Precis som på Viebäck fast längre bort från civilisation. Dock väldigt vackert och det är en sjukt bra utbildning. Men kommer jag inte in på Xenter nu så tror jag att jag flyttar hit och bara jobbar ett år så slipper jag ta lån också NÄR jag kommer in nästa år :P bah.

Mats kom hit och krama på mig.

Ska skype dejta världens bästa pojkvän idag! Saknar honom. Inte blir det bättre när jag sitter i hans lägenhet och han skulle kommit hem från jobbet precis den här tiden... sova i hans säng inatt och bara vara här, men utan honom :(

Jaja jag får göra det bästa av situationen. Kollar massor på Prison Break men nu har jag bara ett avsnitt kvar så måste spara det :P men jag laddar ner en trial för photoshop CS5 så nu ska här redigeras bilder från 5D mk 2'an! yay (<--- försöker vara glad i ensamheten.)

mJÄH. cypern nÄÄÄ

Jag skulle vart på Cypern nu ju. Hängt med Mats. Hållit hand i solnedgång och kramas och vara kär. Dra Mats i skägget och låtsas att han är starkare än mig så han fick brotta ner mig på sandstranden. Men jag är inte där :( Har ingen att hålla i handen, ingen att brottas med och ingen solnedgång vid ett stort grönt hav. Ingen Mats.
Asså jag har fortfarande Mats och jag tycker bara mer och mer om honom men han är bara så långt borta för tillfället. Skypade idag med min snygging i alla fall, det var jätteskönt att få se att han lever och att Cypern faktiskt existerar (jag har ju aldrig vart där). Men jag har en biljett som skulle tagit mig dit igår och en hem till Sverige på fredag. Men på grund av en massa saker har jag valt att stanna hemma istället. Trist.

Imorgon åker jag till Stockholm för intervju på Xenter, linje: livesändningsspecialist inom TV, (skolan jag vill komma in på) och Mats är inte där. Det funkar ändå bra för jag har fått nycklarna till hans lägenhet och även hans SL-kort så jag kan åka spår.. eh. tunnelbana och pendeltåg. Men nu ska jag tagga inför intervjun!! Kommer vara helt galet nervös!

jag har blivit rosad!

Min Mats skickade blommogram på vår första månadsdag :)

Ciao Italia!

Den gångna veckan har varit mycket hektisk och knasig. Det började när jag var hemma hos Mats onsdagen förra veckan. Då fick jag ett mail om den där fototävlingen; From A to B där det stod att jag vunnit och att de ville att jag skulle komma ner till Bologna i Italien samma helg. När jag väl hade förstått att det var på riktigt och att de var seriösa blev ju frågan; SHIT SKA JAG ÅKA TILL ITALIEN HELT ENSAM?! Och mamma var helt såhär "Du får inte åka om inte Mats åker med" och så hade Italienarna redan köpt min biljett och jag sa att jag kanske inte komemr så blev de ledsna och whoaagaabalfeghf. Så frågade jag Mats och så ville han, men visste inte om han kunde och allt var blaj. Sen bestämde han sig för att följa med ändå!
Egentligen skulle vi vart i Göteborg och sen åkt hem till mina föräldrar i Falköping på lördagen och ha mitt kalas då, jag fyllde 22 på söndagen, men det blev alltså inte så hah de fick fira utan mig. Min syster sa att det hade varit trevlig i alla fall.

Färgsamma jag i svartvita Italien

Så i fredags tog jag x2000 mot Södertälje, bytte tåg till Nyköping och sedan buss till Skavsta flygplats där Mats väntade. Efter en kroppsvisitering hade vi hoppat innanför säkerhetskontrollen och sen flög vi mot Bergamo flygplats i Italien. Innan vi reste hade Damiano, min italienska kontakt, gett oss information om hur vi skulle ta oss vidare till Reggio Emilia där vi skulle möta honom. Det var bara det att han hade varit väldigt tidsoptimistisk när han skrev den där informationen. Det upptäckte vi när vi hade lyckats komma på rätt buss mot Milano, på något vänster, och tiden bara gick och gick när vi åkte.. Vi kom fram när det var 20 minuter tills det sista tåget skulle gå mot Reggio Emilia.

Vi kom, efter ett krångligt biljettköp i maskin, på tåget och fram till stationen strax efter midnatt. En storleende Damiano mötte oss på perrongen och så gick vi hem till honom och hans flickvän.Väl där undrade de om vi var hungriga, och jag sa att det vore gott med typ en macka. "Okej okej" sa han liksom och började fixa i köket och frågade om vi gillade alla möjliga saker. Det slutade i alla fall med att vi fick torrt vitt bröd med skinka mellan (rekommenderas ej), microvärmd schnitzel, kiwi (utan sked) och vatten till kvällsmat. Mycket speciellt men man sov gott på det och reströttheten som spred sig i kroppen.

Damiano och hans flickvän

På morgonen var det dags för den fruktade italienska frukosten. Det blev skorpliknande söta kakor med wanna-be-nutella-chokladkräm och vatten. Skumt asså, man undrar ju vad dom lever på egentligen...

Vi tog tåget tlll Bologna och sen fick vi hjälp av Damiano att hitta till hotellet som låg supercentralt och bland annat hade världens coolaste hiss och finaste balkongutsikt.

Solnedgång i Bologna från hotellbalkongen

Sen hängde vi där ett tag innan vi drog ut på stan för att hitta något att äta innan själva ceremonin (då jag skulle få pris) skulle börja. Vi gick runt typ en timme inne i centrum innan vi slutligen bestämde oss för att vi inte orkade leta mer, gav upp och gick till McDonken.

Vi i Italien

Mats hittade en staty han gillade och inte tyckte var alls konstig.

När nu själva ceremonin eller vad man kan kalla det snart skulle börja så gick vi till stadsbiblioteket där det skulle vara. Väl där träffade vi Damiano igen och de andra vinnarna, det var tre kategorier i tävlingen; film, foto och text. När vi satte oss i publiken en halvtimme efter utsatt starttid (Italien haha) var det kanske 40-50 pers där och hela grejen var på italienska och varken jag eller Mats visste mer än innan förutom att mina bilder (det var tydligen två som vunnit tillsammans) skulle visas och jag skulle presentera dem på något sätt (ångest). Jag blev framkallad, så läste Damiano upp juryns slutsats om varför jag hade vunnit:

"Series of photographs Rom Children has received the Transeuropa Journalism Award 2010 for the intense portraits of the Rom children shot near Oradea, in West Romania. The preferences has been made considering the quality of the images and the sensitiveness towards a minority people, whose communities are all over Europe, that is still waiting for recognition of rights. Mobility and solidarity issue are here well expressed by faces of children, crying and smiling at the same time".

..(sjukt smickrande) och så helt plötsligt skulle jag prata om mina bilder.. jag sa typ bara mitt namn, att jag kom från Sverige och att bilderna var tagna i Rumänien. Jag hatar att stå på scen och det var inte bättre om man står inför massa italienare heller kan jag berätta för den som undrar.
När de andra pristagarna gick upp och presenterade sina grejer stod de och pratade i flera minuter om det, men varken jag eller Mats förstod ju något och vi fick ingen översättning heller så vi somnade nästan. När vi trodde det skulle vara klart började någon form av LÅNG presentation om vad Transeuropa Festival var och vad vi förstod det som på den knappa översättningen från Damiano handlade det om vad staden Bologna gjorde för att förbättra situationen för sina hemlösa.

Kvinna med hund utanför tågstationen i bologna, hunden såg inte ut att må alls bra.

Efter att ha suttit och verkligen ansträngt mig för att inte somna och puttat på Mats så inte han somnade, var det dags för rundvandring i Bologna. Vi förstod fortfarande inte riktigt vad det handlade om. Damiano kom fram till mig och sa att nu ville de jag skulle ta kort så de hade foton från allt detta, så allt kändes bara som ett fult knep för att få dit duktiga skribenter och fotografer, alla vinnarna skulle göra något om rundvandringen. Men jag var inte ledsen för det, jag gillar att fota ju heh. Dessutom skulle det eventuellt resultera i någon form av utställning och det är inte fy skam.

När vi skulle vandra iväg upptäcker vi att det är en fet kamera med och ett filmteam som är där, tydligen gjordes ett stort reportage av nationell TV om hela den här grejen, de gick runt och intervjuade folk under tiden och filmade hela grejen.

När vi gick runt i stan var det hemlösa som berättade om hur de hade det och sina situationer och om hur stan hjälpte dem och ibland var det folk som var experter på stan som berättade om lite byggnader och sådär också, men det vet jag ju bara för att vi fick det dåligt översatt här och där under rundturen liksom, inte för att jag fattade ett enda ord eller ens orkade försöka.

Det blev hur som helst bra bilder och asså Italien har sjukt mycket graffiti, mest svartvit... men det blev mycket sånt i alla fall! Tur att jag hade med G10an till Mats så han hade något att fota med han också :)

Hemlös i staden Bologna, Italien, med kanske världens skönaste stil.

Två kvinnor (!) som berättade om sina situationer.

Köket i ett härbärge där mat bara ges till de som verkligen behöver.

När turen var över blev jag intervjuad av TV om vad jag tyckte om dagen och om jag själv gör något för hemlösa, vi får se hur de klippte det.. heh.. Sen var det typ party i en pubkällare där vi fick mat och dricka men jag och Masten var så trötta så vi bara åt och sen gick vi efter att ha sagt hejdå till alla, kramats och snackat om fortsatt samarbete.

Kvällen spenderades på Bolognas gator i kortbyxor, hand i hand längs gatorna, hur mysigt som helst! Mats är så bra. Kändes så skönt att ha någon med mig annars hade det inte vart alls kul.

Vi utforskade staden lite och hittade en park med några som graffade på ett plank, så vi satt där och kollade en stund och bara drog omkring efter det. Efter en lång dag full av intryck somnade jag som en stock i en ganska hård hotellsäng.

Jag vid en Romersk stadsport från romartiden!

Det var den första födelsedagsmorgonen på länge då jag inte vaknat jättetidigt på morgonen av förväntan på att någon ska komma in i mitt rum sjungandes med frukost. Men frukost på sängen fick jag av den bäste i världen <3. Födelsedagen spenderades i Bologna med Mats. Vi gick runt i stan, åt en jättestor pizza (min tårta) och kollade in marknadsstånd och annat mysigt.

Mats inför VI-tecknet i Italien :)

På eftermiddagen tog vi tåget mot Milano där vi skulle byta till buss mot flygplatsen. Vi visste inte om vårt flyg skulle gå, på hotellet berättade de för oss att allt var inställt fram till kl 14 den dagen på grund av ett nytt askmoln och sen skulle man kolla på hemsidan för uppdateringar, men vi åkte hursomhelst dit.

På tåget mot Milano stötte vi på en skitjobbig komplikation. Man skulle tydligen ha validerat biljetten genom att stämpla den innan man gick på tåget, men det visste inte jag och Mats så när konduktören kom började han tjaffsa om den där stämpeln och om att det skulle kosta först 50 euro i straff för att vi inte validerat och sen 44 euro per person och sen började han stryka över de 50 euro han skrivit upp som för att verka schysst. Men vi hade inga 88 euro, dessutom hade det vart billigare att gå av och köpa en ny biljett. I alla fall blev jag riktigt arg på honom för vi kunde ju bara gått av vilken station som helst för att stämpla men han fattade inte ett piss engelska och ingen runtomkring verkade vilja hjälpa oss heller.

Det slutade med att han skrev ut typ 6 kvitton som vi fortfarande inte vet vad de var kvitton för och att han tog emot allt vi hade kvar; 30 euro och stoppade i sin skjortficka. En riktigt off grej alltså och det förstörde ganska mycket av resan för mig. Jag hatar när de bara är korrupta och lurar turister. Jag var nära att bara ta tillbaka pengarna ur hans ficka men då hade vi förmodligen åkt av tåget..

I alla fall så kom vi hem och utan askmoln i vår väg gick resan bra! På flygplatsen blev vi hämtade av Mats storebror Björn och dagen efter var det dags att hoppa upp tidigt och styra stegen mot intervju på Kaggeholms Folkhögskola. Det gick nog bra, det får vi se om en vecka när man får veta om man kommit in eller ej.


Hannahglobetrotter

mjäääh.

On the inside: mjääh.

Me be weak person, hate me. Sitter ensam i Mats lägenhet i Salem utanför Stockholm. Finns ju folk som missat so here come my confession: Mats är min pojkvän, Mats Dennis Nyman. Han är bra. He's good and I'm bad. bra - dålig. Jahapp.

Träffade älskade, saknade vänner i Stockholmet idag.. Gustav och Hampus från Viebäckstiden.. Had some catching up to do. Great hours at Wayne's Coffee, guys.
En sväng i en stor, gul högerstyrd postbil och Skeppsholmen med Maxhamburgare och änder som parade sig. Fantastiskt.

Sommartröjor är inköpta idag. Randigt såklart. Nya solbrillor med. Iron Man 2 kan bockas av från filmer man måste se innan man dör, det var jag Mats och kanske fyra till (i en biosalong för 195 personer) som tyckte det var värt att se den på bio en solig och fin eftermiddag i Stockholm. Fett.
Spotta kändis (som i se inte loska) kan också bockas av; Lena Endre på Kulturhuset (K-huset var btw totally fail, skulle se en japansk utställning, men de byggde om så jag kom inte upp, eller snarare hittade jag kanske inte och gick fel in i ett byggnadsområde?).

Utanför Kulturhuset blev jag stannad av irakiern Luka (över femtiosträcket gammal) då han såg min kamera och så pratade vi om kameror i en kvart, sen fick jag ta ett porträtt av honom och sen skildes vi. Bilder kommer när jag fått min nya hårddisk.
Skank och andra fantastiska butiker avklarades och gamla minnen blev glädjande nog levande igen.

En grym dag i Stockholm och en kväll med Mats och Daniel, chipslåda och Spotify. Men faktum kvarstår: He's good and I'm bad. bra - dålig.

Hannahsucks

sthlm

I had a great time i big city yes.

sthlmas.

Häng i Storstan trodde jag jag hade att se fram emot. Men vad upptcäker man? Jo att Mats som jag ju är här och hälsar på, han bor typ mitt i skogen med massa kvittrande fåglar ett grustag med maaassa stoooora grushögar och sånt. Typiskt.